Målmedveten på fyra sätt

Jag är antagligen inte helt normal, men eftersom jag ofta funderar över ord så är det – eftersom språket ibland är både underligt och ologiskt – ofrånkomligt att jag ibland spårar ur. Som då jag började fundera på ordet målmedveten…

Det kan vara…

1. Det som det brukar vara, d v s det som den är som ger sig fullkomligt fanken på att nå ett mål som han eller hon satt upp för sig själv.
2. Det kan vara en person som är väldigt intresserad av vad han eller hon äter (ett s k hälsofreak).
3. Det kan vara en skåning som, efter att i ett helt liv ha förträngt att han eller hon pratar både skånska och obegripligt, plötsligt inser att han eller hon faktiskt pratar på obegriplig skånska (s k traumatisk upplevelse).
4. Det kan - slutligen - vara en ovanligt trögtänkt målvakt som efter att ha tappat greppet om en särdeles lättfångad boll, inser att bollen rullat in i mål (han eller hon blir i det här fallet målmedveten som en konsekvens av att sekunderna före ha varit för lite målmedveten).

Det kan finnas fler sorters målmedveten. Någon som har förslag? Funderade på en åklagare som ju måste vara medveten om det mål han eller hon driver… är det det femte sättet att vara målmedveten på?

Klavertrampsorsak 2

Det känns nödvändigt att uppdatera inlägget ”Klavertrampsorsak” som jag skrev för ett tag sedan (se längre ner på sidan). Idag spelade inte Marcus piano, men väl ett spel på min mobil. Det gick inte så bra som han ville, tydligen, för plötsligt slår han sig på huvudet och utbrister ”FÖRBANNADE HJÄRNA”!!!

Vem har lärt honom den svordomen? Inte jag i alla fall…

Rimligtvis…

…borde ord som är svåra att rimma på kallas för orimliga?

Folk har visst börjat dricka…

…glögg och julmust redan och idag packade de upp en trave med julstjärnor på Coop Extra. Blossan kunde man förhandsbeställa redan för länge sedan. Så… det är väl bara att inse att det faktiskt inte är så långt kvar till jul som det känns. Det är ju bara drygt tre veckor kvar till första advent. Det är dags att leta fram adventsljusstakarna. Det är dags att svära över alla lampor som inte fungerar i dem. Det är dags att leta upp juldekorationerna och det är definitivt dags att julpynta bloggen. Denna förbannade julstress…

091104 19.13…

…blev han 7 år, min lilla, stora kille. Hur fort gick inte det då?

Klavertrampsorsak…

…är ett ord jag aldrig skrivit förut, men nu var det äntligen dags.

Idag spelade Marcus på pianot igen. Det är en låt som han spelar om och om igen och helst ska det gå så fort som möjligt. Spelar man så fort det går så går det oftast inte. Det gjorde det inte den här gången heller – rätt vad det var så spelade han fel och det var då han suckade och utbrast:

”Jag har fått en dålig hjärna”!

Det var bara att förklara att han fått raka motsatsen till en dålig hjärna – han är ovanligt smart, min lille kille.

På onsdag fyller han 7 år.

Jag blir verkligen sugen…

…på att träffa Svetlana, vars brev tog sig förbi jobbets spamfilter. Hon verkar ju vara snäll och sådär, men…  jag tror att språket kan vara ett hinder för vår kommunikation, eller vad tror ni?

”Hej Du kommer formodligen Att vara Mycket forvanad over Att mitt brev. Och dar jag kund Hitta din e-postadress. En av dessa dagar jag var registrerat en sajt fran bekanta. Och idag till mig fran Honom, med det har kommit hanvisningen din adress. Dar var det sagt, med Att vi er Harmoniska par. och jag HAR BESLUTAT Att skriva till er detta brev. Mitt namn Svetlana, jag ar 28 ar. Min Tillvaxt pa 168 sm, min vikt pa 52 kg. I den lugna, romantiska flicka. Jag vill Mota i livet Nuvarande karlek. Enligt min mening, pa alla Olika Nationaliteter ockuperar Var planet. I varlden finns det uniqu person, som jag kan finna lycka och familj vila. min drom, Att det Skapa familj, Att Lamna i aktenskapet for Marklig mannen, Att foda barn. Och Tillsammans med den alskade person som stravar efter Att var fora fram med det barn som de blev de mest Markliga personer. Egentligen var jag Mycket blygsam flickor och sarbar. For mig Som Inte tycker om nar folk Att tala infor en, och bakom Ett tillbaka En annan ar helt. Och jag tror, att fran borjan av vart med dig av bekantskap. Vi maste Vara rattvisa mot varandra. Som Den forsta bokstaven, vill jag Skicka bilden. Jag hoppas Att tycka om dig. Om du var Intresserad av mitt brev. Och du Liksom jag vill mota den Nuvarande Karlek i livet. Att jag tror Att vi med dig att det ar Nodvandigt Att borja var med er bekantskap. Vem vet, det ar mojligt Att vi Verkligen ar harmonisk med dig. Ocksa vi Skall Skapa De basta i varlden ett par”.

Det är lite oroande att planeten är ockuperad, tycker jag…

Glad gladpackad macka…

Kunde inte bli annat än glad över att få en sådan här glad gladpackad macka vid eftermiddagsfikat idag. Ren slump eller var den gjord med glimten i ögat? Det lär jag inte få veta och det spelar ingen roll heller.

Kloka ord…

…värda att citera, spara och lägga på minnet kan man ibland få från närmare håll än från döda filosofer och kända politiker. Som en för mig ganska ny vän, Susanne Andersson, skrev i en kommentar till något jag i min tur skrev på Facebook häromkvällen:

”Simultanförmåga är faktiskt att göra en sak i taget – fast samtidigt”.

Det där är både klokt och tänkvärt. Me like – a lot!

Kugghjul

Inte så sällan så märker man att Marcus funderar mycket och genom funderingarna så kommer han fram till egna slutsatser. Jag tycker att det är så härligt när jag – genom att det ibland blir lite fel i slutsatserna han kommer fram till – märker att han tänkt till. Jag menar… säger han en sak som helt uppenbart är rätt så blir jag inte förvånad utan tänker att det där har han väl lärt sig hemma hos mamma eller i skolan. Sådan kunskap är i och för sig bra, men det är när man klurat ut något själv som kunskapen blir riktigt mycket värd. Det är först då kugghjulen snurrat några varv som man FÖRSTÅR och förståelse är mer värt än kunskap i mina ögon.

Idag tyckte Marcus sig höra att han tappade en godisbit på golvet i bilen och då vi kom hem så ställde han sig utanför bilen och tittade in under sätet på passagerarsidan. Nix – ingen godisbit. Då han stod på trappan till huset så sa han: ”Jag hittade ingen godisbit… jag hörde nog i höre”!

Visst är det smart? Man ser i syne, alltså hör man i höre! Det är ju skitlogiskt!